Jag kan inte vara annat än nöjd med min insats på långdistansen. Jag sprang metodiskt och orienteringstekniskt bra och jag tror att jag har valt rätt vägval på de flesta sträckor. Om jag ska plocka fram något som jag kunde ha gjort bättre så är det utgången från nionde kontrollen där jag hamnade snett och att jag mitt på långsträckan till sjuttonde väljer att gå på skråa på en ås istället för att går rakt ner i sänkan och runda åsen istället. Dessa två misstag kostade kanske en och en halv minut tillsammans. Sen fanns det tyvärr inte tillräckligt med krafter på den flackare avslutningen för att lägga i en extra växel, vilket gjorde att jag tappade en del placeringar sista biten. Jag känner att bronset absolut var inom räckhåll men åt Khramov och Lauenstein räckte jag inte till idag, de verkar ha hållit en helt annan fart.

Idag tar vi analysen i lite större delar.

Karta

S-9
Det var en riktigt intressant inledning med nästan medelkaraktär. Området här påminner mycket om den träningskarta som ligger precis norr om vägen och som jag har trivts väldigt bra på. Jag kommer in i orienteringen och springer på bra utan att stressa. Jag undrar dock om jag håller tillräckligt hög fart. Det visar sig att farten har varit fullt tillräckligt. Vid nionde kontrollen ligger jag trea, en dryg halvminut efter David Schneider.

9-16
Ut från nian vill jag inte gå ner till bäcken utan istället ligga uppe på åsen fram till vätskan. Tyvärr tappar jag koncentrationen och ramlar ner på andra sidan och kommer ut på vägen nere vid mossen istället. En minut kostar misstaget.

Första riktiga långsträckan är till elfte. Jag ser tidigt den finna ingången, där jag kan ta stigningen upp till kontrollen på stig. Försöker att hitta något till vänster men det ser alldeles för komplicerat ut. Det blir höger. Väljer att gå till baka samma väg som jag kom in och ta en av sänkorna upp över den första höjden. Det är möjligt att jag här hade kunnat fortsatt upp i samma sänka som jag började gå upp i och då tagit ett pass längre österut och kommit ner rakt för stigen upp för nästa stigning. Från början var dock tanken att jag skulle gå upp i den bortre, västra sänkan, och det gjorde att jag tog sikte på det passet.

Väl uppe vid elvan ser jag ryggen på Lars Skjeset när han lämnar kontrollen. Jag stressar inte utan tar det lugnt och fyller på med vätska. Skymtar ryggen i ett par sträckor och stämplar samtidigt som Skjeset och Jon Duncan vid fjortonde. Duncan sticker iväg med en gång men Skjeset och jag blir stående i säkert 15 sekunder. Backen till femtonde ser riktigt brant ut och jag är bra sugen på att gå till baka upp till stigen och runda hela skiten. Till slut blir det ändå backen, Skjeset hänger på. Vi kommer ikapp Duncan i backen och håller ihop fram till sextonde.

16-17
Tittar först efter ordentliga runtvägval, hittar en krokig väg till vänster men inser att det ändå blir en hel del klättring. Tittar även på höger, att följa åsen fram, men ser inget bra sätt att ta höjden efter vägen. Inser att det gäller att försöka runda höjden och ta sig fram på skrå mot kontrollen. Är mycket noga med att kolla igenom vägvalet en extra gång för att kontrollera att det inte blir någon onödig stigning. När jag har funderat klart har Duncan redan försvunnit iväg och men Skjeset väljer samma väg. Det går som beräknat ner till vägen och upp till det första passet på andra sidan. Härifrån får jag för mig att jag sparar några kurvor om jag skråar fram på den västra sidan av sänkan och går över åsen en bit ner. Jag tror så här i efterhand att jag tog fel på vilken sänka jag skulle upp i mot kontrollen. Antagligen tar jag istället sikte på sänkan med stigen, när jag egentligen ska en sänka längre söderut. När jag har skråat fram i bambugräset och kommer upp på åsryggen ser jag Skjeset nere på vägen. En halvminut senare är även jag där. Jag tar några meter på stigen och när jag viker av åt vänster för att byta sänka ser jag Skjeset på stigen rakt upp mot toppen, det är det sista jag ser av honom. Får de passen jag har tänkt och tar utan problem kontrollen.

17-21
Har koll på att den här delen är den sista riktigt kuperade innan det blir mer nerför och flackt mot slutet. Det är rejält jobbigt upp mot nittonde men jag tycker att jag lyckas att ta höjden bra och när jag stämpar vid kontrollen ligger jag fyra. Jag gör en tiosekundare på tjugonde och tar mig upp på höjden direkt från kontrollen för att sedan bara ha utförslöpning fram till tjugoettan.

21-Mål
Tyvärr orkar jag inte att växla tempo på den här delen. Jag försöker så mycket det bara går att sträcka ut på den sista slingan men får inte upp farten på de flacka bitarna. På de sträckorna med stigning tappar jag förhållandevis mindre.

Väl i mål är jag som sagt var nöjd med min insats. Årets lopp skiljer sig inte mycket från fjolårets. Då räckte det till silver idag blev det en åttondeplats. Jag är lite besviken att det inte räckte till topp sex. Det hade känts bra, när jag nu var så pass nöjd med loppet, att få vara med på prisutdelning.

Det har nu gått ett dygn sedan jag sprang finalen, många tankar, funderingar och känslor har cirkulerat i huvudet. Det är så lätt att fokusera på det som inte var riktigt bra, jag ville ju så mycket... Har nu fått lite perspektiv och ska nu även försöka se det som faktiskt var bra.

Det är mycket som ska stämma just denna dag, mentalt, tekniskt och fysiskt. Jag kände mig laddad och riktigt sugen på att äntligen få springa. Nu var det gärnet som gällde! 8 minuter innan start fick man gå fram och passera målområdet och känna stämningen, häftigt! När startsignalen gått var jag fullt koncentrerad på min uppgift. De många ormarna vi sett på träning, som jag inte är så förtjust i, gav jag inte en tanke under hela loppet. Rent tekniskt var loppet bra förutom några tidstapp på att jag halkade ner på skrå på en sträcka och att jag sprang snett  när jag skulle in till en kontroll. Jag kände dock tidigt i loppet att jag saknade det där riktiga trycket i steget. Den där känslan när man känner sig stark och kan springa i vilken backe som helst. Den fysiska formen och orienteringsformen hänger för mig starkt ihop. Kan jag springa utan att tänka på det blir orienteringstekniken ännu bättre.

Varför kändes det inte perfekt i kroppen? Det kan jag inte svara på men man vill ju gärna hitta en anledning. Tidsomställningen och värmen är två yttre omständigheter det varit svårt att förbereda sig på. Hur man klarat av den acklimatiseringen verkar väldigt olika mellan olika individer. Jag har inte kännt mig seg någon gång sen vi kom hit men inte heller riktigt pigg någon gång.

Summerar jag mina två VM-lopp tar jag med mig det positiva. Det räckte till en 12:e-plats. 

Jag glädjs med David som fick in en fullträff, fantastiskt kul. Snart startar Vagnis på långdistansen och jag håller tummarna för en IKHP-medalj!

Tyvärr sprack min svit med medalj i samtliga VM-starter, och det rejält. Efter ett lite tveksamt kval, där jag ändå med relativt god marginal gick vidare, kändes det bra inför finalen. Tanken var att ta de första kontrollerna utan att vrålrusa och sedan när jag kommit in i det ordentligt släppa på allt. Första taktikfasen gick som beräknat men sen... Vi gör som vanligt, tar det sträcka för sträcka. Röda prickar är mina vägval, lila är Emils.

S-1
Eftersom startpunkten var precis vid startgrinden gällde det att inte göra något förhastat. Nu var det dock inte några större klurigheter till ettan utan man kom snart in i det spår som blev i det halvmeterhöga gräset. När man väl fick upp blicken mot den andra höjden var det bara att ta sikte mot lekplatsen som ligger strax söder om strecket och ta sig upp för backen. Var på väg att runda sista sänkan uppe på stigen men såg kontrollen och vek in i spåret.

1-2
Bara att ta sig ner mot upploppet mot skärningen framför kontrollen. Jag passerar den på högersidan, Emil på vänster.
2-3
Nu försöker jag att öka farten ytterligare ett snäpp. Genar genom sicksackstigen upp mot toppen och väljer sedan att rasa ner hela vägen till dammen och följa den fram till kontrollen.

3-4
Drar mig upp för slänten med hjälp av några grenar. När jag kommer upp möter jag Khramov som startade en minuter efter. Kanske blir jag stressad, trött efter backen eller så är det bara så som Kalle säger ”Man blir dum i huvudet av värmen”. Jag tycker att jag borde ha kommit fram till stigen som leder runt sänkan och att det börjar slutta ner för mycket, fortsätter fram några steg men ser i alla fall ingen stig och vänder tillbaka för att inte ramla ner i sänkan. Jag följer ”svartstigen och rundar de värsta snåren och när jag kommer ut på stigen ser jag stigkorset jag passerade på väg till trean. Springer ner mot kontrollen och tittar in på stigen och ser ingen Khramov, kanske inte förlorade så mycket tid i alla fall.

4-5
Ser ganska snabbt vänstervägvalet och sneddar ner över det gula. När jag svänger in på stigen ser jag Khramovs rygg högt upp i backen. Tvekar lite när jag kommer ner i den första sänkan men hittar stigen upp mot åsryggen. När jag följer stigen upp på åsen kommer Khramov nerifrån sluttningen till höger och bara korsar stigen, jag vill vara helt säker på var jag går ner så jag fortsätter fram mot toppen och viker sedan ner rätt på kontrollen som jag tar före Khramov.

5-6
Springer i stort sätt bara på riktningen mot nästa och försöker hålla blicken högt. Inga problem.

6-7
Kollar kompassen, får en liten gulfläck och kan styra ner mot sänkan.

7-8
Håller lite för mycket höger ut från kontrollen och missar stigkröken med tiotal meter. Ser det dock med en gång och kan styra rätt. När jag kommer fram till stigkorset tvekar jag och istället för att bara köra rakt fram, genom det gröna ut mot vägen tar jag några steg åt höger och gör en onödig sväng. Khramov som låg bakom är mer offensiv och dyker upp några meter framför mig på vägen. På den här sträckan finns även några intressanta alternativ söder om sjön där man får en fin ingång och dessutom kan tjäna några höjdmeter.

8-9
Försöker först undvika det gröna men det är ganska bra så det är bara att köra på.

9-10
Inget av höger eller vänstervägvalen lockar. Utan jag hänger efter Khramov rakt på. Får nya krafter i backen upp mot kontrollen och försöker, utan att lyckas, att ta återta kommandot.

10-Mål
Försöker att hänga med Khramov men orken finns inte och jag tappar lite hela vägen in i mål.

Efter loppet är jag uppe och tittar på sträckan till fyran och försöker få lite klarhet i vad som gick fel. Jag konstaterar att jag hade några meter fram till stigen när jag vände, och att den är svår att upptäcka från sidan men jag kan inte ha några invändningar mot hur det är redovisat på kartan.

Nu är det bara att äta, dricka och ladda inför morgondagen. Jag har joggat lite lätt idag och måste nog erkänna att benen var lite stela i morse. Jag brukar dock var som bäst när jag har sprungit ett par lopp så det är inget som oroar. I morgon börjar vi på en ny svit!

Ett i stort sett perfekt genomfort lopp resulterade i att jag hamnade pa en slutlig 4:e plats i dagens medeldistansfinal. Jag gjorde arets absolut basta lopp hittills och kan inte hitta nagra ol-tekniska misstag. Marginalen till Jarkko Huovila pa tredjeplatsen blev 5 sek och det kanns forstas lite synd att jag inte orkade pressa aven dessa sekunder.

Innan start hade jag en mycket bra kansla i kroppen och tankte att jag skulle orientera intensivt och hela tiden veta vart jag var. Efter kvalet har jag studerat Thierrys vagval och insett att jag maste optimera min orientering om jag skall ha en chans mot de allra basta. Det finns inget utrymme att vika av fran det basta straket for att fa en sakrare kontrolltagning vilket ar en taktik som jag tidigare anvant mig av. Nu hade jag ju anda inte en susning mot fransmannen som vann sitt tredje raka VM-guld pa medeldistans, men jag ar anda otroligt nojd da jag presterade sa bra jag kunde utefter mina forutsattningar.

Innan den har sasongen var mitt tuffast uppsatta mal att ta en topp-5 placering pa VM vilket jag idag uppnadde. Ser faktiskt redan fram emot att hoja ribban ett snapp till till nasta ar... Hoppas pa att kunna lagga ut final-banan innan dagen ar slut...

Jag har nu gjort min forsta VM-start...det gick j-ligt daligt...det kommer inte att handa igen.....

Efter en sasong fylld av diverse hinder (sjukdom/skador) kom jag med ett NOC-brons i bagaget hit till Japan och WOC2005. Ytterligare motgangar och traningsandringar pga. astmabesvar och 4 stygn under knat gjorde val inte saken battre men nar det val var dags kandes beslutet att starta 100% ratt valt. Att jag sedan skulle prestera ett riktigt uselt lopp horde inte till berakningarna alls och det kandes riktigt tungt med tanke pa att det i mangas ogon ar i stort sett omojligt att inte ga vidare i ett vm-kval om man ar svensk vm-lopare! Med andra ord ar man "the BIG looser" for ett tag om man misslyckas. (liten trost att det finns fler loosers i form av Yuri *2, Tore Sandvik, BJ, A-M Hausken m.fl.)

Men - looser eller inte - jag ar anda glad over att ha gjort debuten i de har sammanhangen. Det resulterade visserligen i x antal h av analys och ateruppspelning av loppet i tankarna, samt nagra tarar, men jag overlevde! Dessutom var det maktigt att vara pa plats och se en totalt slutkord Emil W ga i mal som varldsmastare. Aven A-M Hauskens revansch efter att ha akt ut i medelkvalet gladde mig da hon var en av de forsta att trosta mig efter mitt nederlag, hon akte faktiskt ur i kvalet aven forra aret men ar anda en av varldens basta under stora delar av sasongen. Dessa bilder tar jag med mig harifran, tillsammans med ett forsta utkast for min plan for  VM i Danmark. Da ar malet att en Lena pa en hogre niva (bade mentalt-, fysiskt- och tekniskt formmassigt) star pa startlinjen, springer kvalet och tar ut sig 100% i finalen!

Vad hande under loppet??? (Kartan laggs in sa snart jag hinner)

Jag var lugn och trygg innan start och kom in i loppet direkt. Det var viktigt med omedelbar kartkontakt eftersom att startpunkten passerades i samma ogonblick som man fick kartan. De forsta fyra kortstrackorna var lite kluriga men jag missade inte en meter. Kanske var det just detta som fick mig att slappna av lite pa den efterfoljande langstrackan till 5:e. Jag laste av en annan kontroll pa fel as och gled forbi strax ovanfor min sanka och fortsatte uppat. Jag beslot mig snabbt for att lasa in mig vid en stig och ga ner igen men kom an en gang lite snett. Efter ca 2min bom kunde jag stampla vid min kontroll. Nasta stracka gick bra och jag trodde att jag aterigen hade koll pa grejjerna. Kroppen borjade dock kannas tung och jag fick kampa ordentligt for att komma upp for backen. Val uppe skulle jag bara hitta stigen ner i sankan och komma ut pa den storre stigen............FEL, FEL, FEL.....har laser jag att stigen gar ner i sankan nar den i sjalva verket fortsatter uppat pa en as! Till foljd av detta springer jag ner i sankan till hoger och innan jag kontrollerat riktningen har jag kommit en bra bit ner. Forstar inte varfor det inte kommer nagon stig och trots varningssignaler i bakhuvudet orkar jag inte tanka klart utan fortsatter. Till slut far jag syn pa ett hus/paviljong med tak och det gar upp for mig vad jag gjort. Med tunga steg borjar jag aterigen klattra uppat och genomfor de sista strackorna. Nar jag passerar mallinjen forstar jag att det ar kort, aven om de andra forsoker peppa mig och papeka att det kan bli stora marginaler. Att jag blir 16:e kanns lite retligt men marginalen upp var stor, dryga minuten, och det kandes faktiskt battre an om den hade varit ett fatal sekunder.

Idag hejjar jag fram mina lagkamrater och forstas lite extra pa vara IKHP-lopare.

 Om en knapp timma drar sprintgänget iväg för att bekanta sig med, det i anslutning till tävlingsområdet liggande, model event området. Glädjande nog har jag haft en bra läkning på mitt sår och jag är helt inställd på en start. Efter två stillsamma dagar med stelbenta promenader har jag sedan kunnat springa fort både på stig och i skog utan problem. Har ett specialkonstruerat skydd över stygnen, tillverkat av en flygstrumpa med ditsydd vaddering, det funkar skitbra!

Har fått mig lite tävlingsstämning genom att titta på långkvalet och har haft pirr i magen sista två dagarna. Nu är det bara sista finslipningen kvar genom att bekanta mig med olika nyanser av grönt för att fastställa taktiken. Även skovalet är i skrivande stund lite osäkert. Har ett par sprillans fina spikskor som jag är lite sugen på men det kanske ändå blir gamla hederliga ol-pjuck till slut.

Äntligen är det dags för mig att gå in i tävlingen och jag ska köra så att det ryker! 

Så där, då var man igång. Det var ett lugnt och kontrollerat långdistanskval, precis som jag hade tänkt. Kanske något försiktigt på några sträckor. Jag tyckte bitvis att det var ganska tungt och har försökt ta höjdsnåla vägval. Jag har även försökt att hushålla med krafterna genom att inte gå på för fullt. Främst för att jag har två sprinttävlingar på onsdag.

Idag bjöds det på bättre och klurigare banläggning än gårdagens medelkval. Tyvärr har jag dålig koll på vilka vägval de olika löparna har tagit så det blir en del gissningar.

S-1
Bara att följa åsen fram och hålla reda på topparna. Försökte att hålla utkik efter åsen där tvåan ligger men såg den först inte uppifrån åsen och gick därför lite för långt innan jag vek ner på sluttningen.
6:a på sträckan 0.12 efter bästa sträcktid.

1-2
Gick på skrå fram mot kontrollen, såg den på 100 meters håll.
8 +0.07 efter.
2-3
Skråar bort mot det gröna. Tar sikt på fel sänka och kommer för långt till vänster och får vända till baka 50 meter.
18 + 0.17

3-4
Transportsträcka
2 +0.01

4-5
Snitslat upp till vätskan, försökte få en översikt över långsträckan till sjätte. Hade bra koll och läste på långsträckan i gåbacken upp mot kontrollen.
5 +0.21

Tyvärr kan jag inte lägga in större bilder än så här så det blir först en översikt och sen sträckan i två delar.

5-6
Trots att jag har läst en del på vägen till femman blir jag stående ett femtontal sekunder innan jag ger mig iväg. Gult vägval väljer jag bort, främst för att jag anar att det är en hel del stigning från det gula och upp till kontrollen, samt att ljusgult kan vara väldigt uppvuxet och då omöjligt att ta sig igenom. Alternativet blir då att runda ytterligare på brunvägen och då kändes det för långt.

Är ett tag inne på att välja lila, uppe på åsen vilket ser väldigt bra ut men eftersom taktiken är att jag ska springa säkert och höjdsnålt väljer ändå att ta det blå. När jag har skråat bort på höjden från femman ändrar jag mig dock ytterligare en gång. Jag tycker att om jag nu ändå ska springa höjdsnålt borde jag göra det fullt ut och runda hela höjden på vägen (rött). Märker att ligger ganska långt från det gula/grönsträckade området men väljer ändå att försöka gena över sänkan upp mot vägen. Tanken är att försöka pricka svängen men det ser grönt och brant ut så jag försöker bara att ta mig till vägen där det går bra att springa.

Just den här delen är den jag är minst nöjd med. I den här terrängen måste man veta exakt vilket vägval man ska ta när man lämnar kontrollen. Det krävs så pass mycket uppmärksamhet under sträckorna att man riskerar att göra misstag som kan kosta mycket tid om man inte har full koncentration på genomförandet av det vägval man har valt. Hade jag valt mitt vägval från början hade jag tagit en snävare väg och tagit mig  upp  direkt till kröken och antagligen tjänat mellan en halv till en minut.

Resten av sträckan gick dock bra, kunde kanske ha lämnat vägen lite tidigare in till kontrollen för att skråa fram mot den istället för att först springa ner några kurvor till kröken och sedan upp igen.
10 +2.24
Jag ligger här på tionde plats +3.22 efter Lakanen.

6-7
Här fick jag inte grepp om höjderna. Ville försöka runda den första sänkan för att få kontakt med toppen och sedan glida ner på åsen. Jag hamnade dock så pass djupt i den så  det fanns ingen anledning att söka sig upp mot toppen. Var ett tag osäker på hur högt jag låg men lyckades läsa in mig på den lilla åsen till vänder och grönrastret som var avverkade stockar.
10 +0.21

7-8
Hade antagligen valt det gula om det hade varit i finalen. Nu tyckte jag att ingången från vägen såg så säker ut att jag valde att gå runt. Tyvärr låg det en hel del stockar i sänkan ner mot vägen. Tog kontrollen utan problem.
10 +0.48 (Här hittar Janusz Porzycz och Axel Fischer ett bra stråk och är 0.24 före trean på sträckan).

8-9
Försöker se till så att jag inte halkar ner för långt för att undvika den sista stora sänkan innan kontrollen. Lyckas bra med det, men går för långt ut på åsen och ser stigen och får vända tillbaka. Dagens enda riktiga kontrollbom, ca 25 sekunder (+ några sekunder på trean).
13 +0.57

9-10
Läser först att bäcken är en väg men inser som tur är mitt misstag innan jag lämnar kontrollen. Istället blir det att dra iväg efter sträcket och försöka att hitta rätt nivå på den sista höjden. Just på den sista biten har jag inte riktigt rett ut hur jag sprang, det kändes som att jag i alla fall fick för mycket nerför till kontrollen. Ändå kom jag för mycket höger på åsen som går rakt norrut strax innan tian. Skumt.
7 +0.58 Francois Gonon vinner sträckan med 0.26!

10-11
Här går det en otydlig stig under prickarna efter första mossen, hittar den direkt och följer den hela vägen fram till kontrollen.
1 -0.07

11-12
Här är det snitslat upp till vätskan. Strax före mig vid vätskan är Øystein Kvaal som väljer att det gula vägvalet, han tappar 1.55 på det. Jag tar istället åsen upp, det finns en otydlig stig på karta som jag hittar efter ett tag.
4 +0.26 (o.07 efter tvåan)

12-13
Vid varvningen slänger jag av min vätskeryggsäck och får höra av Kalle att det är lugnt. Tänker därför hålla igen lite på avslutningsslingan. Vinner sträckan.
1 +0.03

13-14
Försöker undvika det värsta grönrastret. Kontrollen syns inte nerifrån men jag prickar den precis.
4 +0.08

14-15
Går inte bra på den här sträckan. Går för högt upp och lyckas ta grönområdet där det är som bredast.

15 +0.16

15-16
Tar ett par kurvor ut från kontrollen och skråar sedan ut till åsen. Väljer sedan att gå ner mellan höjderna fram till stigen. Det här området var mycket öppet och fint så det var bara att stå på nerför.
7 +0.09

16-17
7 +0.08

17-Mål
15 +0.14

I morgon förmiddag är det model event för sprinten i angränsande område. Därefter bor vi över nere i Toyota City för att inte få så tidig morgon på onsdag. Vi får se om vi lyckas komma åt internet där. Annars blir nästa rapport efter sprinten på onsdag kväll, japansk tid.

8.56 upprop och jag får angivelsen.

8.57 jag går fram till nästa snöre, känner mig lagom nervös.

8.58 joggar ca 30 sekunder på en stig fram till sista snöret, allt känns bra.

8.59 jag går fram till kartan.

8.59.50 lägger i emitbrickan i startenheten.

8.59.55 en konstig känsla sköljer över mig och jag blir helt matt i kroppen.

9.00 piiip, första löparna ut i skogen på VM 2005. Jag springer iväg och läser hur jag ska springa till ettan. Det ser ganska lätt ut, bara följa beståndsgränsen upp på höjden och sedan följa höjden fram mot kontrollen. Halvvägs upp i backen kommer jag på att jag inte såg någon startpunkt. Var jag aldrig där? Har jag sprungit upp på fel höjd? Stannar och försöker se om jag kan vara någon annanstans, fortsätter trevande, försöker läsa på det gröna uppe på höjden, tycker det är diffust, känner mig jätteosäker, stannar i passet mellan höjderna längst upp i sänkan där kontrollen ska sitta, jo det stämmer ju faktiskt ganska bra, springer ner mot kontrollen och ser den på långt håll. Det känns som det har tagit en evighet hit men det visar sig sedan på sträcktiderna att jag bara har tappat 18 sekunder och är 4:a på sträckan.

Till 2:an känner jag mig fortfarande skakig och tagen av stundens allvar, Det känns lite trevande hela vägen, hittar dock kontrollen utan problem. På väg mot 3:an känner jag att den vanliga känslan sakta kommer tillbaka. Genomför resten av banan som jag planerat, dvs säkert och kontrollerat. Det blir dock två mindre kontrollbommar.

När jag närmar mig målet hör jag hur publiken hejar. Jag är först i mål av alla. Efteråt känns det som att en stor spänning har släppt, jag har genomfört mitt kvallopp på ett helt ok sätt. Jag slutar som 4:a i mitt heat och det känns som ett bra utgångsläge inför finalen då det är omvänd startordning utifrån hur man sprang i kvalet. Nu är det bara att se fram emot finalen och då ska jag inte darra på manchetten, då är det offensiv orientering som gäller!

För bedriften att jag lyckades komma först i mål på detta VM blev jag senare på kvällen utsedd till dagens Laila, dvs en lila peruk som ska bäras på middagen.

Hoppas allt är bra hemma i Sverige!

Nu börjar det dra i hop sig för VM-start. Det har känns bra de senaste dagarna och om jag inte tar helt fel så verkar kroppen vara i mycket bra skick. Tankarna jag har inför morgondagen är att gå på som vanligt men att verkligen ta det där extra stoppet för att kontrollera att jag går ner i rätt sänka eller ut på rätt ås. Jag kommer också att välja ett enkelt vägval före ett med mycket kartläsning om de verkar vara någorlunda jämbördiga. 

Jag kommer springa med Camelbak, inte så mycket för att jag behöver det i morgon utan för att testa det inför finalen. Väl där är planen att jag ska försöka dra i mig en liter svag sportdryck under den första halvtimmen för att sedan slänga vätskeryggsäcken och utnyttja arrangörernas vätska under resten av loppet. Som jag skrev innan så förlorade jag en liter på 30 minuters löpning i full fart så någonstans mellan tre till fyra liter kommer det att gå åt under långfinalen. Vi har blivit lovade vätska var femtonde minut så en halvliter vid varje vätskekontroll ska jag få i mig. Det ska även finnas tillgång till vatten att slänga över sig, något som för mig är minst lika viktigt. Jag svettas nämligen relativt lite och blir därför inte tillräckligt blött på huden för att det ska kyla tillräckligt effektivt. Jag måste därför se till att mina kläder hela tiden är blöta eftersom min svettning inte klarar av att göra det. Oftast blir jag tvungen att springa i en bomullströja när det är riktigt varmt eftersom den klarar att hålla mer vatten och inte torkar så fort, men i den höga luftfuktighet som det är här i Japan verkar det inte behövas. Det känns därför som den här typen av fuktig värme passar mig bättre än den torra svenska.

I går körde jag ett sista genrep inför sprinten. Tyvärr finns det inte tillgång till relevant terräng men det var i alla fall 5000-del med sprintnorm. Igår var det bara jag som sprang,  Håkan sprang banan i förgår och Emil och Niclas sprang tidigare i veckan.

S-1

Här får du ta tiderna med en nypa salt eftersom vi startade på olika ställen. Jag siktade först mot det gula men det var rejält uppvuxet så det blev att ta stigen iställen och hålla reda på åsarna på vänstra sidan och vika ner på rätt ställe. Nu när jag sprang var det ett ganska tydligt spår när man väl vek ner mot kontrollen.

Håkan 0.43 Röd

Mattias 0.44 Röd

Emil 1.03 Röd

Niclas 1.05 Röd

1-2

Här går jag tillbaka samma väg. Jag tycker att slänten upp mot det gula ser för brant och bökig ut. Sen viker jag in och genar över det gula, det hade nog varit något snabbare att fortsätt stigen runt åsen. Kontrollen sitter tydligt och syns tidigt från alla vägval.

Mattias 0.38 Röd

Håkan 0.43 Grön

Emil 0.43 Blå

Niclas 0.47 Lila

2-3

Inte mycket till vägval. Jag viker in på stigen för att undvika lite av bambugräset. Ser kontrollen på 50 meters håll.

Emil 0.51 Blå

Mattias 0.52 Röd

Håkan 0.53 Blå

Niclas 0.56 Blå

3-4

Höger ser genare ut men jag väljer bort det p.g.a. av att ingången ser för dålig ut, med mosse och brant sluttning upp mot kontrollen. Håkan är observant och slänger en blick bort mot kontrollen när han har passerat höjden och ser att det ser bra ut bort mot kontrollen och viker av från stigen. Jag fortsätter ner och tar några steg på fel stig, vänder tillbaka och tar den otydliga stigen fram mot kontrollen. Emil väljer höger och mycket riktigt är ingången för dålig.

Håkan 2.14 Grön

Mattias 2.26 Röd

Emil 2.33 Blå

Niclas 2.41 ?

4-5

Bara att hålla höjd bort på sluttningen. Tyvärr ser jag inte kontrollen när jag kommer över åsen utan viker av uppåt några meter innan får syn på den. De andra prickar den direkt.

Niclas 0.43 Lila

Emil 0.44 Lila

Håkan o.47 Lila

Mattias 0.54 Röd

5-6

Väljer att gå runt sänkan på stigen och trots att kontrollen inte syns förrän man kommer över kanten lyckas jag pricka den direkt. Niclas klipper ett par backar och en mosse rakt på.

Mattias 0.59 Röd

Emil 1.03

Håkan 1.09

Niclas 1.25

6-7

På skrå mot höjden/åsen.

Emil 0.37 Blå

Niclas 0.39 Blå

Mattias o.40

Håkan 0.43

7-8

Jag gör det enkelt för mig och väljer att vika ner på stigen. Hade egentligen tänkt att snedda över åsen efter ett tag men när jag väl kom dit såg den för hög ut. Emil väljer att skråa uppe på höjden och Niclas väljer höger sida om toppen.

Mattias 1.12 Röd

Håkan 1.17 Röd

Emil 1.22 Blå

Niclas 1.34 Gul

8-9

Kliver över mossen direkt och försöker hålla koll så jag inte tar för mycket höjd eller grönt. Emil rundar på stig.

Mattias 1.05 Röd

Håkan 1.06 Grön

Emil 1.11 Blå

Niclas 1.12 ?

Nu kommer några sträckor där det saknades emit så tiderna gäller från kontroll 9 till kontroll 13.

9-10

Transportsträcka. Det ljusgula är så uppvuxet att det är omöjligt att gena över.

10-11

Emil tolkar södra delen av kontrollringen vid tian som förbjudet område och väljer därför att springa runt på bron.

11-12

Alla rundar sänkan.

12-13

Jag och Håkan tar stigen runt. Emil och Niclas kör mer rakt på.

9-13

Håkan 3.09 Röd, Grön till 11.

Mattias 3.10 Röd

Niclas 3.28 Röd, Blå till 13

Emil 3.31 Röd, Blå till 11 och 13.

13-14

På den här sträckan hade jag sett från målet att det var bökigt på sluttningen ner mot det gula så jag valde att ligga ganska högt upp på den norra sidan om toppen. Fick hoppa över lite stockar ner mot mossen, hade koll på de gröna höjderna och spikade kontrollen. Övriga valde att gå på andra sidan om toppen och därmed mindre mosse in mot kontrollen.

Mattias 1.43 Röd

Emil 1.47 Blå

Håkan 1.49 Grön

Niclas 1.50 ?

Eftersom vi startade på olika ställen och sista emiten var vid fjortonde räknar vi från ettan till fjortonde. Att tänka på är att Emil och Niclas sprang flera dagar innan och sannolikt var sämre acklimatiserade samt att det på något ställe kanske var något mer uppsprunget när Håkan och Jag sprang.

1 Mattias 13.39

2 Håkan 13.50

3 Emil 14.22

4 Niclas 15.15